Allvarligt
Tror att jag har drabbats av en försenad baby blues eller nåt.. Jag gråter och funderar på att hoppa från bron!
Men det får vänta tills Henrik kommer hem...
Elias....
.... aka Ploppen är numera 10 månader gammal och kanske coolaste ungen i stan! Så "ognällig" att jag nästan oroar mig.. ? Imorse hade första tanden kikat ut, sjukt sent men det varför ha bråttom? Han vandrar längs med möbler, väggar, bord och stolar. Står utan stöd, äter allt, leker med ballonger och badproppen och VÄGRAR att ha strumpor på sig. Pratat har han ju gjort sedan födseln men idag är det ett mera utpräglat språk.. När han inte ser mig ropar han något som är skrämmande likt "vad gör du?", pekar på saker och säger titta och när han är riktigt ledsen så låter det "maamaamaamaama!"... Förälskelsen är fortfarande så enorm! Han är så lik mig, fast kille.. Mina ögon, mina färger, min lille grabb! Henrik och jag är oense i frågan men vad mig anbelangar så måste det komma en tvåa. Går han inte med på det så får det bli en annan pappa!
I övrigt så håller jag på att skiljer mig. Tom är väldigt arg på mitt långsamma sätt att hantera papper men det kan han gått ha efter alla år av skit från honom! Men nu har jag iaf skrivit på och skickat dem..
Henrik är i fjällen på, vad jag trodde, en grabbresa (visade sig att det kommer upp tre tjejer ikväll!) så jag sitter hemma med två barn och är bitter. Det faller liksom på kvinnans lott att vara fjättrad hemmavid när barnen kommit eller är det bara så här? Nu far jag kanske med liite osanning (jag har varit på både festival samt ett krogbesök sedan sonen kom till världen!) men jag känner mig som sagt, bitter...
LIVET BLIR ALDRIG RIKTIGT SOM MAN TÄNKT SIG
(eller bara inte så BRA som tänkt...)
Idag har jag ramlat i snön, fastnat med bilen i snön samt halkat runt på motorvägen i snön! I en lånad, trång jävla VOLVO för att Renaulten prompt skulle till Sälen... I HATE THIS FUCKING SHIT!
Tur att lillskit finns annars skulle jag befunnit mig på andra sidan jordklotet nu..
Visst känns det positivt?!!
ELIAS!!!!!!
Oj oj oj! Det finns inte riktigt ord.. Han är så liten, så vacker, ett sådant mirakel! Han piper som en liten mus, hickar när han ligger på rygg, nyser minst fem gånger i timmen och vill helst sova tätt, tätt intill. Just nu sitter han i pappas knä efter sitt livs första bad och är allmänt nöjd med livet!
Han tog tid på sig att komma till världen, det gjorde han och ont gjorde det, det gjorde det, men vad spelar det för roll när jag älskar honom så mycket att jag ibland gråter när jag tittar på honom?
En vacker dag kanske jag tar mig tid att skriva ned någon slags berättelse men just nu är jag bara för upptagen av att vara fullkomligt besatt av min ljuvliga son..
Hanna och Henrik hjärta Elias Lucas Enblom forever!!!!
Detta har hänt...
... vilket varken är spännande eller intressant. Vi stressade skiten ur oss över julen för att hinna träffa alla som man SKA träffa! Fick många fina klappar och har säkert lagt på mig en sisådär 10 kg.. :D
Måndagen innan nyår gled vi upp till Lindvallen och DÅ fick man äntligen vila. Har ingen direkt lust att åka skidor nu när man ser ut som dunderklumpen och har trasiga höfter så jag ägnade mig åt seriöst stughäng tillsammans med Henkans nygravida syster (som satt och mådde illa ha ha!). Läste böcker, pratade, glodde på TV och tog en och annan promenad. Jag och Linnéa uppfann en lek som kan kallas "Mobba pappan" och är jätterolig! Man får mula, fälla och kasta snö men ABSOLUT INTE tolerera någon typ av "ge igen".. Vet inte om det är en passande lek för en nioåring men den är hemskt rolig!!
Efter en vecka i stugan hade jag utvecklat ett enormt sug efter att åka utförs så jag säger bara det, nästa år.. Då blir det ingen jävla snowboarding för Henrik!! Då ska mamman susa svarta backen och slå halvt ihjäl sig.. :D
För övrigt så dansar Plutten hiphop i magen just nu och det är faktiskt ganska obehagligt!! Vi har beställt vagn och Linnéa har valt ut en pyttepyjamas och en mobil i form av ett rockband som vi var tvugna att köpa. Det börjar med andra ord dra ihop sig. "Bara" elva veckor kvar till D-day!!!!
Lilla magen i v 28+2
Jajjamen, så ser den ut! :D
Snö!!!!
Idag har jag, Henrik, Linnéa och katten Maurice busat runt i snön med sjärtlappar och tefat i över två timmar. Bara SÅ fantatiskt! Vinter, snö, varm choklad med grädde... Skulle ALDRIG komma mig för att klaga! Maurice är dock mindre nöjd, sitter helst på min axel som en jävla papegoja och piper. :D
Vi har för övrig stora problem vad det gäller namn. Jag är ganska öppen men Henrik är extremt svårflörtad!! Blir det en pojke kommer han att förbli namnlös och blir det en flicka så kommer hon ändå kallas "Plutten" ller "Bebben" eller något annat finurligt i X antal månader.
Hur gör man för att komma överens?
Mirakel
Så måste man ju faktiskt se på det hela. Jag har en liten människa som växer i mig! Ett nytt litet liv som påverkar mig så enormt. Som sparkar och buffar, hickar och sprattlar! En liten bebbe som hittills har fått mig att spy som en räv, nästan kissa på mig och som ibland gör någon typ av stretchövning i form av "gräva mig ut ur magen eller hoppa sönder mammas kissblåsa"! Jag förundras och skrattar och har förmodligen blivit en av dessa olidliga människor som knappt kan prata om något annat än bebis och graviditet.
Det hela började i juli. Jag är vän med min kropp, jag vet hur den beter sig och jag vet hur den känns när något inte är som vanligt. Mensen skulle komma den där helgen 18-19 men jag märkte ju att den inte ens var på G. På söndagen var jag, Henrik, Linnéa och Sofia ute i skogen och jag kände det på mig! Men jag skulle ju iof skriva upp på tisdagen och körkortet kan ju ge vilken kropp som helst spelet.. Men på kvällen sa jag det till Henrik och han skrattade bara åt mig och sa något i stil med "Inte ens du Hanna!" (om att lyckas på första försöket) och det var det.. Men på måndagen kunde jag inte hålla mig längre utan cyklade ned till Apoteket och köpte ett duopack Clearblue som jag sedan, med darrande händer, tog i min ensamhet...
Resten är historia!
Jag kräktes så mycket de första tretton veckorna att jag tappade vikt. Sedan fick jag en kort paus av förträfflighet innan jag i vecka 20 fick så mycket sammandragningar att oroliga BM ville skicka in mig till förlossningen och sjukskrevs på halvtid. Men bara i en vecka!
Idag är jag tapper, tultar runt på heltid och blir omhändertagen av mina arbetskamrater. Jag mår jättebra! Min rygg som vanligtvis värker konstant är nästan smärtfri. Jag har till idag, i v 26, bara gått upp 5 kg men magen ligger över kurvan och igår på jobbets julfest kom folk fram, smekte mig över magen och undrade om det var dags snart! :D
Lillplutten beräknas anlända 10-03-30. Alltså typ tre månader kvar!
Jag inser att jag är lyckligt lottad som får uppleva detta fantastiska! Att vi, jag och Henrik, ska bli föräldrar. Det är stort och obegripligt! Jag är redan enormt förälskad i mitt mitt barn och vågar knappt tänka på hur överväldigande det kommer att vara när h*n kommit ut.
Simma lugnt!
Modellering
Idag har vi varit på ett mycket creepy ställe i Stockholmo och fotat "Bad Molly". Med väldigt lyckat resultat!
Fler bilder hittar ni här.
Tycker att ni ska gå in och kolla, det finns en del fint att se!
Sofie: När jag bli stor ska jag bli dagisfröken eller sjukgymnast. Eller så ska jag kunna teckenspråk!
Utbildning
Sedär, nu har jag äntligen sökt! Hoppas, hoppas, hoppas jag kommer in! Hela min mentala hälsa hänger på att jag ska få lämna Scamfil till hösten... Så håll nu alla era tummar mina vänner!
Ok ok!
Sitter just nu ute på Muskö. Har byggt trädkoja hela dagen (Henrik har, jag och Linnea har tittat på), Maurice smet ut men blev infångad efter ett par timmars frihet och nu är statusen gött! Jag har hängt tvätt UTE och vi ska grilla ikväll.. Är inte det typiskt svenskt? Våren tittar fram så smått och man vägrar gå in!? Man sover mindre, skrattar mer och alla barn borde fan födas nio månader efter årets första, riktiga, sol!
Jag har börjat i körskolan och på måndag är min första körlektion.. Är inte nådigt nervös! Kör ju väldigt mycket med Henrik men tänk om de tycker att jag är helt kass? Planen, och förhoppningen, är iaf att ett körkort ska vara fixat till sommaren.. Vi får se...
Sådär ja Sofie, nu kan du börja läsa igen så ska vi se om jag kommer på ngt att skriva om!
...
Vad det gäller uppdateringar så kommer det inte att hända.. Är less och har noll inspiration och om ni vill veta vad som händer så går det alltid att få tag på mig på andra sätt!!
Over and out
Nuläget
Prickarna har försvunnit och psyket är normalt!
I helgen var vi och fotade Tessan och Puttes ljuvliga små troll, Clara och Stella.
Vad ska man säga, han är duktig min Henrik!!! <3
Anledningen, egentligen, till att vi var där var att vi skulle se hur Maurice och Otto (deras boxerhanne) funkade ihop. Tänkte nämligen att han skulle få bo där när vi åker upp till Lindvallen över nyår. Så de fick vara barnvakt åt vår lilla kille en natt och vi åkte till Stora staden och gick på teater! Det hade tydligen gått bra och Clara ville inte riktigt släppa honom ifrån sig när vi hämtade honom på söndagen!
Vårt fula lilla monster!
Alla bilder har jag snott härifrån!
Sprid det till era vänner! Han är RIKTIGT duktig och billigare än de flesta fotografer samt har tillgång till studio. Vill ni komma i kontakt så är det bara att höra av sig till mig, han är ju trots allt min sambo!! :D
Tills vi ses igen! Tjingeling
Barnsjukdom...
.. skulle man kunna tro att jag har drabbats av! Prickig och rödflammig över hela kroppen och det kliar nåt hysteriskt.. Vet inte vad det kan vara men nu har jag badförbud och citrusfruktförbud. Jag tänker så att det knakar men vad kan det bero på? Det är ju antingen något som jag ätit (eller äter) eller något som kommer i kontakt med huden. Eller så har jag helt enkelt drabbats av någon typ av sjukdom...
Har dessutom efter ett år av humörsvängningar, oregelbundna blödningar och andra diverse biverkningar satt in en spiral. AJAJAJAJAJ!!!!! Usch vad smärtsamt! Hoppas att det var värt det och att den sitter kvar för jag tänker fan inte gå igenom det där igen. Min stackars kropp är minst sagt sargad just nu och skulle behöva en rejäl paus från allt vad prickar och mens och annan skit innebär!
Jag har varit lite extra labil de senaste månaderna (pga av pillerbyte vill jag gärna tro) och stackars Flingan har fått utstå ganska mycket! Även om jag vet att det inte är han utan jag som inte riktigt kan hantera vardagen så uttrycker man sig ibland fel. Vilket har gett upphov till en rad sena nätter fyllda av diskussioner och missförstånd. Men jag antar att det är den som står en närmast som måste få utstå. Jag gör det för honom och han gör det för mig, and that's what it's all about!
Helgen blir fullspeckad som vanligt. Mer om det senare!
Tjing tjong!
Roligast!
Kolla in den här!
Roligast i stan, by far...
Missemorr är tillbaka, tack alla (Maria) för omtanken! Allra mest tack till Tessan förstås som körde hem honom...
Fan fan fan!!!
Maurice är borta... Min bebis... Han kanske kommer hem, vem vet? Men just nu är jag bara ledsen....
