Wild and Wicked

Så var det dags för en summering. Hur blev 2007? Inte riktigt som jag tänkt mig, men när blir livet egentligen så? Jag har sugit på den här karamellen idag och kommit fram till ett ord som beskriver det gågna året- bitterljuvt... Jag har hårdat till mig ordentligt och bittert fått erfara att när det kommer till kärlek, som ju ALLTID har varit temat i mitt liv, så finns det inga som helst garantier! Man hoppas och man kämpar men dit det barkar barkar det.. Men också ljuvt då jag har mött mitt öde och det ser ljust ut!

 Sommaren 2007 skedde alltså det stooora uppbrottet (som egentligen skedde redan 2006 men det hade jag svårt att erkänna!). Tom och jag hade ett sista, våldsamt gräl och vi insåg att det inte funkade längre. Såhär i efterhand så kan jag se hur enormt lätt det hela gick, men mitt uppe i det så höll jag på att gå sönder! Mest för att allt jag trott på inte längre var, men också för att jag inte längre visste riktigt vem jag var. Jag hade ju i Tom, om än med stora tvivel och inte så lite panik, sett mannen som skulle vara där alltid och bli far till mina barn. Hur skulle det bli nu?

 Hösten 2007 skedde den stooora återföreningen. Jag träffade Henrik igen!  En massa olika händelser förde oss samman igen efter nära 10 år och det sa pang! DET var ödet.. Om jag inte trodde att det fanns något sådant innan så är jag fullkomlig fatalist idag. Det var ju meningen, vi behövde kanske bara få göra alla dessa saker vi har gjort för inse att det skulle vara vi. NU har jag funnit mannen som alltid ska vara där...

 2007 var också året då jag tog världens sämsta jobb (Camfil), träffade nya goa vänner (Maria, Lollo och Tessan), jag blev moster igen (Maja 2007-02-01), inte tog körkort och insåg vikten av att ha sina nära och kära omkring sig när det pyr i knutarna.

 Våren var de stora tvivlens tid, sommaren var slagsmål, alkohol och fest, hösten blev kärlek och värme.

Mamma, pappa, Jennie, Johan, Wille, Maja, Lucas, Malin, Fia, Sofie, Stefan, Maria, Tessan, Lollo, Lena, mormor, Camilla och HENRIK- ni är alla så viktiga och jag hoppas ni förstår att mitt liv inte vore nåt liv om ni inte fanns där och berikade det!

GOTT NYTT ÅR! Vi ses 2008.