Bebis snart?
| Om jag hade fått pengar varje gång frågan ställts så skulle jag inte behöva tälta på semestern om man säger så. Bara för att man snart är 30, gift och levt livet, litegrann, så ses bebis automatiskt som nästa steg. Man har till och med vadslagning på jobbet. T, själv tvåbarnsmor, hoppas med tindrande ögon på snart eftersom jag skulle bli "en sån fantastisk mamma!" medan M, rockbrud som liknar barn vid zombies, lite äcklat säger "du lär ju va på smällen inom ett halvår, jag ska smuggla ner p-piller i ditt vatten!". Själv skrattar jag bara, för sanning är den att barn inte finns på min karta just nu. Av en rad olika skäl: 1. Jag är fortfarande väldigt självisk. När bebis kommer innebär det att jag måste ge upp sovmorgonar, sena utekvällar och impulsresor. Vem vore jag då? 2. Jag gillar att ha ensamrätt på T. Jag gillar att vara i hans centrum och skulle förmodligen bli svartsjuk på att bebis får mer uppmärksamhet än jag. 3. Jag är väldigt glömsk. Skulle antagligen glömma bebis på ICA/biltak/HM/flygplan och det vore ju inte bra! 4. Jag ogillar att må illa och hatar att spy och alla vet ju vad en graviditet innebär! 5. Jag är väldigt mycket INTE REDO! Fattar att det sticker i mångas ögon, min ovilja till att bilda familj. Att vara kvinna ÄR att vilja ha barn och älska bebisar och om man inte gör det, är man då kvinna? |
Kommentarer
Postat av: Ann-So
Äntligen! Som jag har väntat!
Vet exakt hur du menar med ovanstående inlägg, tänk om man glömmer ungen?
Kram!
Postat av: Lena
De är rätt bra på att göra sig hörda så den risken är inte så stor däremot så blir det som sagt si och så med sömnen.
Fast det väger upp när lillfisen somnar på min mage. =)
Trackback
