Om att komma på fötter igen...
| Jag har funderat över hur jag ska ta mig igenom detta utan att fullständigt tappa fotfästet. Det första som gäller är att inse att vi INTE gav upp, vi var bara modiga. Modiga nog att, efter nära fem år, inse att vi inte skulle komma längre. Istället för att bara fortsätta (som jag tror att många hade gjort) så fattade vi beslutet att släppa varandra fria. Jag ser det lite som ett misslyckande just nu, behöver bara andas och ta in vad som faktiskt hänt. Och få sörja ett tag... Sen finns det en rad saker just nu som får mig att må gott, tex: # Att handla rosa saker till lägenheten, på rea naturligtvis, tillsammans med mormor # Kramas med Soffipropp i cirkus 3-4 dagar (bara att värma upp!) # Bebisterapi. Wille, Maja och förhoppningsvis Stella riskerar att bli ihjälgullade # Röka och dricka sprit med rockbruden. Som btw inte alls går svartklädd iförd nitar och vitt puder! Dude Alternativt skaffa mig en bro.. Men vem skulle det vara? ;) |
Kommentarer
Postat av: Ann-So
Jag har redan börjat stretcha!
=)
puss
Postat av: Lena
Vad ledsen jag blir gumman :(
Trackback
