Wild and Wicked

Jag behöver någon som kryper tätt intill och bara är...

Satan har stått still i nästan två dagar vilket har resulterat i en chef som sett ut som lilla My och berg av jobb som tornat upp sig! Idag var de inte mindre än fem! servicekillar (samt lilla My) som stod och kliade sina huvuden och förbannade skitmaskinen. Tillk slut kom den iallafall igång så jag och Christian fick slita som djur för att få ut allt i något sånär tid. Slita som ett djur betyder i mitt fall att förstöra allt som kommer i min väg och i Christians fall att reda ut mitt kaos! :D Men ut kom det iallafall..
Flyttade in lite saker i ettan igår. Den är så mycket mindre än vad jag mindes, jag blir nästan klaustrofobisk varje gång jag går in i vardags/sovrummet! Fattar inte hur saker ska få plats, det kommer att vara möbler överallt... Lite som hela havet stormar varje gång man ska ta sig från en plats till en annan. :D
Blev bjuden på poolparty till helgen. Innebär det att partyt är I poolen eller bara VID den? Jag menar, ska man ha bikini på sig eller funkar det med jeans? Eller ska man kanske ha bikinin under jeansen för att vara på den säkra sidan? Någon?

Jag har skrattat och gråtit, sparkats och slagits. Oftast älskat men även hatat.  Det har hänt att jag inte haft pengar till hyran eller ens ett nytt busskort men jag har varit på långa resor och på vinkalas utan botten. jag har gått många mil i högklackat och fräknarna på min kropp går inte att räkna. Ibland har jag gråtit mig till sömns eller inte sovit alls. Jag har varit medvetet elak, menat att såra och jag har gått sönder många gånger. Har blivit utslängd, inslängd, ivägslängd. Mina vänner har kommit och gått men de bästa består. Kramarna har varit många, passionerna heta och en del grodor har faktiskt blivit till prinsar. Jag har dansat tills jag stupat, älskat i regnet och dykt i haven.
Jag har levt mitt liv för att bli den jag är!
Vart för mig vägen nu? Kanske är det bara att luta sig bakåt och enjoy the ride, eller är man faktiskt herre över sitt eget öde?
This is my next chapter....

Imorron får jag nycklarna till lilla ettan! :D Tjoho! Synd att jag inte har några möbler... Bara en säng blir något torfigt, även på den jättepytte bostadsytan.. Fast iof, sängar är ju alltid kul! ;)

Började jobba idag, något som jag defintivt inte såg fram emot men som visade sig vara bra. Jag har inte haft tid att tänka, är trött som ett ass och hungrig som en varg! Det sistnämda pga att min lunch smakade mögel så jag fick hålla till godo med två bananer..He he, jao!
Pratade just med Wille i telefon. Den som kan tyda en tvåårings dravel om traktorskopor och raggarbilar och göra det till något förståeligt förtjänar ett Nobelpris! Men han är ändå världens sötaste unge, även när han leker diktator.. :D

"Life is a journey- not a destination
And I just can´t tell just what tomorrow brings"

Ord från de stora poeterna Aerosmith.  Poeter ibland, de skrev även raden "Dude looks like a lady" vilket jag finner mer intressant än vackert.. :D

.. ensam i spökhuset som är Åbyvägen.. :( Börjar jobba imorron också så jag kan inte sitta uppe hela natten och kolla på skitfilmer som jag har gjort hittills. Som tur är så kommer mormor som en räddare i nöden imorgon och håller denna för andeväsen rädda flicka sällskap för att sedan på tisdag förstärkas av Jennie och busungarna. Så helt ensam på denna jord är jag inte även om det känns så just nu! Jao... Jag överlever... :D

Kära bror fick liv i den gamla stationära burken så nu lever jag inte längre i ingenmansland. Jej!!! :D Att man kunde bli så beroende av Msn och bloggning har alltid varit ett mysterium men nu förstår jag...

Lucas: "Du är som en motorcykel som har kört fast i lera. Ju mer du gasar dessto djupare fastnar du. Se på mig som sandsäcken som lägger sig under dina däck." Som svar på frågan varför han är så hård mot mig hela tiden!

Allra käraste bärbara har tagit en välbehövlig semester och befinner sig just nu i en husvagn någonstans i Norge.. Så uppdateringarna lär inte bli vare sig frekventa eller detaljrika på ett tag, men en liten uppdatering: Sunkan- Vagnhärad- Västerås- Vagnhärad- Stockholm- Grönan och nu snart åter i Vagnhärad. Börjar jobba på måndag, flyttar till helgen (troligen), mår relativt bra (om ej alkohol är inblandad) och har ont i nån muskel på vänster sida... Vet ej varför, misstänker dock den iskalla simturen ute på Stendörren torsdag eftermiddag! :D
Vill ni nå mig är säkrast på mobilen eftersom jag i mitt förvirrade tillstånd knappt kom ihåg att betala hyran, så något telefonabonnemang eller bredband kan vi inte tala om!
Jao, det var typ det, ska nog vila lite nu, bakis idag...

"Jo, det är så att jag har köpt en massa nya underkläder men har ingen som kan beundra dem.. Har du lust?" inte vet jag.. Några förslag?
Sunkan är bra, väntar på att Sofie och Kalle ska komma hem med kycklingsalladen. Annars har jag sovit mest också har vi raggat män på internet.. Är det lite desperat kanske? :D

Jag börjar så smått bli lite trött på mig själv! Om man ständigt tillåter sig själv självömkan så kommer ju ingenting någonsin att bli bättre. Det är bara att gilla läget, det här hände, men nu är det dags att gå vidare. Som en mycket vis man sa till  mig; "Det finns så mycket annat att gråta över" och det är ju sant! Förhoppningsvis behöver jag inte söka proffisionell hjälp heller.. ;)
Så nu mina vänner är det dags att steppa in! Ni har legat ganska lågt och det uppskattar jag men nu behöver jag peptalks! Jag behöver få dra av mig den här grå yllemössan som suttit på mitt huvud ett tag och istället ta mig de alldeles för trånga partyskorna. För visst är det så att sorg har sin naturliga gång? Först total apati, sen total desperation för att så småningom finna ett inre lugn. Jag befinner mig just nu vid mitten alternativet, det är bara att hänga på! Rockbruden?

Min allra bästaste Soffipropp med en galning! :D Kan inte heller låta bli en bild sötaste hårbollen Celeste R.I.P

Den bollen finns nog inte mer... :)

Min kamera är min bästa vän och det lär dyka upp en hel del nunor i den här bloggen...