Wild and Wicked

Så måste man ju faktiskt se på det hela. Jag har en liten människa som växer i mig! Ett nytt litet liv som påverkar mig så enormt. Som sparkar och buffar, hickar och sprattlar! En liten bebbe som hittills har fått mig att spy som en räv, nästan kissa på mig och som ibland gör någon typ av stretchövning i form av "gräva mig ut ur magen eller hoppa sönder mammas kissblåsa"! Jag förundras och skrattar och har förmodligen blivit en av dessa olidliga människor som knappt kan prata om något annat än bebis och graviditet.

Det hela började i juli. Jag är vän med min kropp, jag vet hur den beter sig och jag vet hur den känns när något inte är som vanligt. Mensen skulle komma den där helgen 18-19 men jag märkte ju att den inte ens var på G. På söndagen var jag, Henrik, Linnéa och Sofia ute i skogen och jag kände det på mig! Men jag skulle ju iof skriva upp på tisdagen och körkortet kan ju ge vilken kropp som helst spelet.. Men på kvällen sa jag det till Henrik och han skrattade bara åt mig och sa något i stil med "Inte ens du Hanna!" (om att lyckas på första försöket) och det var det.. Men på måndagen kunde jag inte hålla mig längre utan cyklade ned till Apoteket och köpte ett duopack Clearblue som jag sedan, med darrande händer, tog i min ensamhet...

Resten är historia!

Jag kräktes så mycket de första tretton veckorna att jag tappade vikt. Sedan fick jag en kort paus av förträfflighet innan jag i vecka 20 fick så mycket sammandragningar att oroliga BM ville skicka in mig till förlossningen och sjukskrevs på halvtid. Men bara i en vecka!

Idag är jag tapper, tultar runt på heltid och blir omhändertagen av mina arbetskamrater. Jag mår jättebra! Min rygg som vanligtvis värker konstant är nästan smärtfri. Jag har till idag, i v 26, bara gått upp 5 kg men magen ligger över kurvan och igår på jobbets julfest kom folk fram, smekte mig över magen och undrade om det var dags snart! :D

Lillplutten beräknas anlända 10-03-30. Alltså typ tre månader kvar!

Jag inser att jag är lyckligt lottad som får uppleva detta fantastiska! Att vi, jag och Henrik, ska bli föräldrar. Det är stort och obegripligt! Jag är redan enormt förälskad i mitt mitt barn och vågar knappt tänka på hur överväldigande det kommer att vara när h*n kommit ut.

Simma lugnt!